(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Domino/Playground, betyg: 6]
Visst, det är “bara” pop: melodierna, låtstrukturerna, Jeremy Greenspans sång och refrängerna som ofta sitter väldigt snabbt och direkt. Många av de här spåren skulle låta utmärkt även på gitarrer, bas och akustiska trummor, men samtidigt är det syntharnas kyla i paritet med de känsliga melodierna, den mjuka sången, de närmast discoliknande rytmerna och den varma, mänskliga faktorn med sina drömska stämningar som får Junior Boys andra fullängdare att fungera så bra som den gör.
Några risker tas egentligen inte. Kanadensarna blippar och bloppar, de flippar inte ur, gör ingenting som låter improviserat eller experimentellt. Allt är tryggt, snyggt och hyggligt avskalat, men vad gör det när det fungerar?
Så visst, det är “bara” synthpop. Bra synthpop som låter modern och lite 80-talsaktig på samma gång. Synthpop att drömma sig bort till kanske. Ibland som i “Double shadow” och självhäftande singeln “In the morning” går det bra att dra på sig dansskorna. Passar inte de fötterna fungerar det minst lika väl att slänga sig på rygg i soffan och uteslutande lyssna.
So This Is Goodbye förändrar inte världen, sparkar inte upp några nya dörrar, förvandlas kanske inte till någon större klassiker med tiden, men just nu och här låter plattan väldigt bra.
Trots allt: det är ju bara pop, iklädd sin skimrande elektroniska dräkt av toner.