(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Pluxemburg, betyg: 7]
För två år sedan släppte Göteborgs-sextetten sitt debut-album “Still fresh”, med hitsen “This city´s got no boulevards” och “One Hour Baby”. Det var svulstig, känslosam perfektionistisk soul med eldig sång av Christian Olsson vid mikrofonen. Det var blås, sväng, pianoballader och en resa tillbaka till 1985. Bort från tvättstuga, snabbmakaroner och blöta disktrasor, till solnedgångar, Las Vegas-shower och pastellfärger.
För tio år sen hade jag hatat det, men allting går i cykler och nu har det varit lite väl mycket garagerock, falsksång, smutsiga jeans och skramliga elgitarrer ett tag. Då kommer soulkillarna med det sköna bandnamnet Fibes, Oh Fibes perfekt.
Gruppens andra platta “Emotional” andas emellanåt lite väl mycket Lionel Richie, L.A. à la 80-tal och smörsång, men just nu känns det helt okej. Det svänger skönt och får mig på bra humör.