Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Geffen Records, betyg: 6]
Sonic Youths karriär har pågått sedan 80-talets början, då New York-bandet ägnade sig åt att koppla samman no wave, noise och 60-talsdoftande pop med influenser ifrån Television och Velvet Underground. Sedan dess har bandets gitarrdominerade ljudbild fastnat på åtskilliga album, vissa dissonanta, uppkäftiga och ilskna, medan andra varit mer väna, mjuka, vackra och melodiskt klingande. Ofta har de bägge sidorna av Sonic Youths anarkistiska uttryck samsats både på samma album och under samma låtar. Likaså är det här, år 2006 när den nya plattan heter Rather Ripped. Det är främst den melankoliska popådran som öppnas för lyssnarskaran, men visst tjuter och skorrar det i låtar som utmärkta “Sleepin´ around”, “Free” och “Rats” också. Idag känns det dock inte så revolutionerande att nyttja rundgång, hacka på strängarna längst ner på greppbrädan och blanda upp det hela med gitarrsolon och lite oljud. Ska jag vara helt ärlig så upplevde jag det inte som särskilt nyskapande på 80-talet heller. Detta påverkar dock inte det faktum att Sonic Youth ånyo har lyckats komponera en samling trevliga låtar, samt ett fåtal som känns som “ännu en dag på jobbet”.
Den här plattan lever främst på snygga popmelodier som i “What a waste”, “Turquoise boy” och “Lights out”. Sonic Youth-fans lär inte bli besvikna, men heller inte överraskade. Så Rather Ripped kommer gå hem hos de flesta med tidigare intresse för bandet.
