(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Freak Me Out Frank Recording Company, betyg: 0]
Kilroy har allt att tacka den tidiga brittiska 60-tals mods-boomen för. Killarna var inte ens födda när Beatles, The Searchers, Hep Stars, The Kinks, The Monkees och The Who debuterade på vinyl, men likfullt låter bandet som om skivan var inspelad under samma era. Kilroys sound är orgelbaserat, låtarna svänger bra och jag kan nästan se go-go-dansöserna i sina burar i taket, de psykedeliska op-mönstren dansa på väggarna och så alla dessa ungdomar i insydda byxben som trängs på ett litet ovalt dansgolv då discotek var en alldeles ny företeelse som deras föräldrar inte kunde fatta meningen med.
Med andra ord: Kilroy gör sin grej förbaskat bra och tidstroget. De måste ha fötts framför sina farsors stereoapparater och matats med nostalgisk pop redan i morsornas bröstmjölk. På något sätt har i alla fall kvartetten tagit in hela bagen, skapat nya låtar som låter gamla och på Introducing Kilroy framför de tolv soul-späckade popdängor som inte alls är tokiga. Materialet är jämt utan vare sig toppar eller bottnar, speltiden på cd´n är lagom lång och även om materialet genomgående kunde vara starkare, så är detta en liten pärla som man blir glad av och som mycket väl kan förena pop-farfar med indiekidsen framför Kilroys live-scen. Det här energiska bandet lär ni höra mer av framöver. De kan sin sak.