(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
Elektronisk musik av alla de slag. 1,5 miljon dansande besökare. Hedonistiska och halvnakna människor överallt. Galenskap på hög nivå. Loveparade 2006 går till historien som ett sjuhelvetes party.
1989 hölls första upplagan av Loveparade på paradgatan Kurfürstendamm i dåvarande Västberlin. 150 personer slöt upp och dansade till technorytmer natten igenom. Spaktaklet väckte mersmak. Året därpå, i samband med återföreningen, upprepades evenemanget, och då med fler än 2 500 deltagare.
Detta var bara början. De kommande åren kom Love Parade att växa sig större och större. Besökarantalet steg successivt och festivalen lockade till sig fler och fler kända DJ:s och liveartister. 1999 nåddes den kommersiella toppen, då Berlin invaderades av nästan 2 miljoner danssugna technofantaster.
Oväsendet och den stora nedsmutsningen (tänk er två miljoner fulla ungdomar som går bärsärkagång) uppskattades dock föga av Berlinborna. Efter 1999 förlorade festivalen sponsorer och tappade besökare. Efter halvfiaskot 2003 (med en uppslutning på “bara” 700 000 själar) beslutade sig arrangörerna för att lägga ner. Efter tre års “vila” ansågs tiden emellertid vara mogen igen. Under ledning av festivalgeneralen Rainer Schaller gick den sextonde upplagan av Loveparade av stapeln förra helgen.
Loveparade 2006 går till historien som ett sjuhelvetes party. Ungefär 1,5 miljoner människor samlades i Berlin-Tiergarten för att dansa och festa. Själva paraden var uppbyggd kring 39 karnevalsvagnar med DJ:s på flaken. Dessa levererade elektronisk musik av alla de slag: electro, house, drum’n’bass, electronica, EBM, techno, trip hop, techhouse, dubtechno, elektropop, grime, jungle, electroclash och ambient. You name it, they played it!
På festivalområdet hade 10 stora dansgolv byggts upp. Dessa blev dock snabbt överfulla och spontandans uppstod överallt på gatorna. Från klockan 3 på eftermiddagen fram till långt in på småtimmarna var centrala Berlin mer eller mindre ett gigantiskt dansgolv. Grymma DJ:s och liveartister som Paul van Dyk, Westbam, Joey Beltram, Blank & Jones, Tiësto, Tiefschwarz och Anthony Rother såg till att hålla stämningen på topp.
Festivalpubliken var en brokig blandning. Sällan har så många extravaganta och färgglada utstyrslar (röd lack, blått läder, neon, silver, leopard, guld …) synts på samma tillställning. Då utomhustemperaturen låg på angenäma 25 grader var det även många som var mer eller mindre nakna. Att vältränade, 22-åriga flickor sprang runt praktiskt taget bara iklädda kroppsmålningar kunde man kanske stå ut med. Aningen deprimerande var det emellertid att se 60-åringar visa lika mycket hud. Lönnfeta äldre män, endast iklädda leopardtangas, som svänger på baken kan få vem som helst att grubbla över meningen med livet …
Den hedonistiska stämningen blev mer och mer påtaglig under kvällens gång. Vad som hände i buskagen runt festivalområdet efter mörkets inbrott kan bara spekuleras i. Zeros utsände begav sig, istället, till klubben Watergate för att ta del av BPitch Controls festivalevenemang. Trots otrolig konkurrens (ungefär 100 olika klubbar körde Love Parade-specialer under kvällen) var lokalen full. Efter sköna beats från stjärndiskjockeys som Kiki och Ben Klock gick Modeselektor upp på scen och bjöd på en timmes sprudlande underhållning. Praktiskt taget alla elektroniska genrer var representerade och att killarna hade riktigt, riktigt kul på scen. Lysande!
De som orkade hade möjlighet att dansa till långt in på söndagseftermiddagen. Jag släpade mig emellertid hem med värkande ben och stupade i säng till fågelkvitter. Den sista tanken innan Jon Blund tog över blev: “Loveparade 2007 får inte missas!”