(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[singel, Belpid Records, betyg: 0]
En bra grundregel är att artister som säger sig ha “en helt egen stil” eller “låter helt unikt” oftast är de mest utslätade och tråkiga.
Magnus Bergman talar i pressreleasen om “en genre som saknats i svensk musik” och “tänjer på gränserna inom svensk pop”. Jaså, vart då?
Vari ligger det nya och revolutionerande? Magnus Bergman låter som om din lokala krogtrubadur försöker låta som Alf. Fast med oändligt mycket sämre texter, sämre melodier och sämre sång.
Vad kan få mig att lyssna på denna singel igen? Ingenting, ingenting, ingenting.