Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Rebel Nation Records, betyg: 0]
Först tänkte jag att “det här kan bli kul, ett nytt punkband med kvinnlig sång” och så satte jag på plattan. Och blev besviken. I min värld är nämligen detta snarare pop i punkkläder, inköpta i modéutik, än vad det är Sex Pistols eller ursprungliga The Damned.
Ninja Dolls är duktiga på att skriva självklara melodier och lättnynnade refränger, men texterna är mestadels kärleksånger och varför man valt att “punka till” uttrycket förstår jag inte riktigt. Så här lät 77-punken ett par år senare, när banden försökte sälja sig till storbolagen och bli popband istället. De flesta blev varken det ena eller det andra.
Nåväl, den här musiken har naturligtvis sin publik, den också, vilket märks tydligt på Green Day´s framgångar och Ninja Dolls har som sagt melodiösa låtar, vilket säkerligen ger dem eftertraktade framgångar på pophimlen. Själv hade jag önskat en tuffare attack, mer skit under naglarna, ilska och ett ruffigare uttryck. Cheap Tricks And Lies är för ytlig, för snäll och för tillrättalagd för att plattan ska tilltala mig ordentligt. Bandet har ju till och med en pianoballad som avslutning på plattan, vilken låter kanadensiska Heart och hur revolutionärt är det? Troligtvis framstår Ninja Dolls som mycket hårdare live, men det har de i så fall inte lyckats ta med sig in i studion. Det bästa vore nog att Ninja Dolls satsade helhjärtat på popmusiken istället. I den fåran tycks de bäst kunna få användning för sin melodiösa tonkonst.
