David Franzén – Kärlek, frihet & broderskap

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Gigas/ Border, betyg: 0]

Att vara “kille med gitarr” är att be om trubbel. Det finns ingen annan musikgenre som är lika överbefolkad (möjligtvis “tjej med gitarr” i så fall) och för att överhuvudtaget komma fram så långt att människor ens lyssnar och ger det en ärlig chans krävs något extra. Gränsen är liksom nådd, vi kan inte ta in fler “killar med gitarr” i hjärnbarken. Dom är som jätteinsekterna i “Starship troopers” – det kvittar hur många man eliminerar, det kommer ändå alltid fler. De väller fram från alla håll och kanter.
David Franzén sjunger på svenska, något som blir alltmer ovanligt i genren, och det får han ett plus för. Men i övrigt finns det inget i hans musik som man inte skulle klara sig lika bra utan.
Inte för att Franzén är direkt dålig, för det är han inte. Han är ungefär som de flesta andra “killarna med gitarr”. Och det är just det som är felet.