(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Lobotom Records, betyg: 0]
När Naked Ape släppte sin förra platta “Anropa Aporna” reagerade jag på att dom sjöng på så bred skånska. Inte heller kunde jag riktigt ta till mig texterna, eller den knasiga musiken alla gånger. Skall sanningen fram så försonades jag senare med skivan, och hade jag recenserat den ett halvår senare hade jag förmodligen varit mildare i min bedömning.
Nu har uppföljaren “For The Sake Of The Naked Ape” kommit, och det var med viss bävan jag tog mig an skivan. Helt utan orsak visade det sig. Allt det som jag hade invändningar mot på första plattan är som bortblåst. Skånskan är borta (i princip), överhuvudtaget är svenska som sångspråk utbytt mot engelska. Melodierna är enkelt hanterbara och lättillgängliga, utan att ha förlorat sin minimalism. På det hela taget känns detta som ett helt nytt Naked Ape.
Det enda som tydligt avslöjar att det är samma grupp, utöver namnet, är Jonas Mathiassons karaktäristiska röst. Men sången passar bättre i detta nya sammanhang där texterna mer utgör små innehållsbärande kompletteringar till musiken. När sången är av större betydelse, som i “Fashion Freak” så går den genom effektmaskineriet och får skön robotkaraktär. Eftersom jag är svag för billiga trick som manipulerade röster går jag givetvis igång på sådana inslag.
Till viss del har Naked Ape musikaliskt närmat sig den grupp svenska band som ägnar sig åt retrodoftande elektropop, men fortfarande finns egensinnigheten kvar. Det är ett bångstyrigt band som ibland låter italodisco, ibland synthpop, ibland electrofunk men hela tiden som ett olydigt barn som gör som det själv vill. När förra plattan kom, tyckte jag att det var jobbigt. Idag tycker jag att det är charmigt. Frågan är vad jag tycker nästa gång.