Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Regain Records, betyg: 0]
De dödshårda stockholms-boysen i Dismember har kommit fram till sitt sjunde album och nu liksom tidigare håller bandet hög standard på materialet. Det är en hel del tvåtakt, en hel del ilska och en hel del rens i plattans elva spår, så jag betvivlar starkt att fansen kommer bli besvikna. Nyskapande kan man inte beskylla dessa old school-herrar för att vara, men det är lite som med Motörhead: man köper helt enkelt inte Dismembers plattor för att få något anmärkningsvärt annorlunda. Det räcker så bra med nya, schyssta låtar. Bara de är schyssta. Och The God That Never Was innehåller rätt mycket av den varan.
Stenhårda “Shadows of the mutilated” till exempel, eller det tunga drivet i “Autopsy”, samt givetvis albumets absoluta pärla: instrumentala “Phantoms (of the oath)”, med en av de kanske starkaste gitarrmelodier som gruppen någonsin skrivit. Genomgående är det väldigt läckra twin-gitarrgrejer på den här plattan, så oavsett om smaken drar åt röj-hållet eller det mer melodiösa och sublima, bör plattan tillfredställa smaklökarna. Personligen föredrar jag Dismember när de lägger krutet på de tunga partierna, som i “Into the temple of humiliation”, samt när de levererar läckra melodier som står ut ifrån brutalöset. Det är då låtarna blir som mest minnesvärda och många sådana minnen skapas här.
