(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, I Made This/ Border Music, betyg: 0]
Ifrån Piteå kommer Streetwaves ursprungligen, även om bandmedlemmarna hamnade i Stockholm i början av 2000-talet. Två singlar och en ep har gruppen, som tagit bandnamnet ifrån en Pere Ubu-låt, givit ut innan fullängdaren The Pleasure To End All Pleasures såg gryningsljuset. Med en kombination av punkig energi och lugnare vemod avverkas elva spår som får mig att tänka på så skilda akter som The Soft Boys och en mindre “smart” Tom Verlaine. Streetwaves är egentligen i grund och botten mer alternativ-pop än rock, men i låtar som “Dark Years” och “Slow penance” har de rockmusikens attack och bandet skulle säkert kunna göra en larmigare platta än denna om de ville. Bra är dock inte nödvändigtvis synonymt med rockigt, vilket Streetwaves visar och några av höjdpunkterna på The Pleasure To End All Pleasures är i mitt tycke “Death of excitement” vars video snurrat på MTV Alternative Nation, plattans första singel “Voids of charm”, hackiga och Joy Division-aktiga “Choking in the boys room” och vackra “Love was never young”.
Mot slutet av albumet känns det som att de starkaste melodierna och bästa idéerna börjar sina lite, men det förändrar inte det faktum att The Pleasure To End All Pleasures är ett mycket lovande debutalbum av ett band som ni säkert kommer höra mer av framöver.