Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, 679 Recordings/ Warner Music, betyg: 0]
Mike Skinner är något av en engelsk motsvarighet till Eminem. Jag kan inte komma ifrån den tanken. Det är någonting med rytmerna och melodierna, någonting med uppriktigheten och uppkäftigheten i texterna, någonting med sättet att rappa och atmosfären som uppstår. Jag gillar Eminem. Och jag gillar The Streets. Det finns en skruvad galenskap i spår som “Can´t con an honest john” och “Memento mori”, med närmast barnramseliknande sångmelodier, gränsande till mentalpatients-hiphop, som gör att The Streets inte känns det minsta insmickrande eller patetiskt macho. Istället tar Skinner risker med sina naiva tra-la-la-refränger och ljusa toner som mycket väl kan få folk att dissa honom som vimsig och lite fjollig. Det snygga är att han inte passerar gränsen och verkligen blir vimsig. Istället håller han sig på rätt sida och ordvalen, det typiskt brittiska i såväl dialekt som vokaluttryck, gör att man övertygas om ärligheten i de mörka undertoner som genomströmmar The Hardest Way To Make An Easy Living. Plattan handlar om Skinners genombrott med The Streets och om händelser han varit med om som inte alltid är helt barntillåten lyssning. På sätt och vis är detta en temaskiva som knäpper skvallerpressen på näsan och en låt som “Never went to church”, där Skinner jämställer alkohol och religion, luktar jätte-hit lång väg.
