Janosch Moldau – Redeemer

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Janosch Moldau Records, betyg: 0]

Janosch Moldau har suttit i hemstudion och spelat in i 18 månaders tid. Singeln “On my own” som inleder Redeemer kom ut 2004. Det är snäll synthpop av melodiskt och lite eftertänksamt slag som ljuder. Melodierna talar ett vemodigt språk och låtar som “Bleed on” fungerar fint, om man kan hantera det faktum att texten här – liksom på flera andra ställen under resans gång – bär fram ett kristet, religöst budskap. Uno Svenningson har en utpräglat egensinnig röst. Det har inte Janosch Moldau, men bortsett från detta faktum, samt synthsoundet, så skulle Redeemer kunna vara en Svenningson-platta. Den har samma kvaliteter men också samma prägel av mainstreampop som lite sömnigt aldrig blir mer än trevlig underhållning för stunden. Med andra ord: Redeemer är knappast någon platta för den lyssnare som söker spänning över underhållningsnivå. Moldau menar säkert väl och vartenda ord han sjunger, men för mig som inte är religös, förblir skivor som denna tämligen meningslösa. Varför är kristna artister som vill nå ut med ett bibliskt budskap så ofta fega och familjevänligt inställsamma? Om Bibeln är så spännande och actionfylld som de kristna gör gällande, varför lyckas artisterna nästan aldrig att förmedla detta via sin musik? Sannerligen ett mysterium. För inte kan det väl vara så att det krävs lite av Djävulens inverkan för att skapa pop- och rockmusik som ger ett bestående intryck? Endast Gud har svaret.