(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Nuclear Blast/Sound Pollution, betyg: 0]
Deathstars har tveklöst utvecklats sedan debutalbumet Synthetic Generation. Med Termination Bliss har skräckfilmsatmosfärer trängt in i ljudbilden och arrangemangen har blivit mer bombastiska, filmiska och nästan symfoniska på sina ställen. Produktionen är dessutom mer dynamisk och mäktig än någonsin tidigare. Vad jag har svårare att acceptera är att Whiplasher Bernadotte numera väser som en vampyr i nästan lika stor usträckning som han sjunger mörkt och hotfullt. Jag har ingenting emot variationen, men det blir lite väl mycket viskande för min smak och då Bernadotte har en utmärkt gothstämma, fullt i epitet med Laibach’s, Sisters Of Mercy’s och Rammstein’ s vokalister, hör jag gärna mer av den och mindre av väsandet. Detta är å andra sidan den enda invändning jag har mot Termination Bliss, som innebär ett gigantiskt kliv mot bandets mål – att förena mörker med glamour under industrirockens allra svartaste gothfana.
Låtmässigt kan jag bara konstatera att den här uppföljaren är full av höjdpunkter. Min omedelbara favorit är ondskefulla “Play God” som redan vid första lyssningen i bandets studio brände sig in i hjärnbalken. En annan höjdpunkt är singelspåret “Motherzone” och både “Cyanide” och “Greatest fight on earth” är svarta diamanter i ett ytterst läckert halsband.