(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Canarie Records, betyg: 0]
Det här är andra ep´n från före detta enmansprojektet Big Strong Union från Malmö, som numera förvandlats till ett band. Vilka som ingår i detta band förutom originalmedlemmen Niklas har jag inte lyckats utröna. Hur som haver är det en dam med på sång och musiken är minst sagt ojämn och “punkig” i sin framtoning. Första och andra låten – “Something in common” och “Happy valentine” – är småtrevliga och “Praise some” har lite träskrock över sig, men det övriga materialet känns enbart förvirrat och oinspirerat. Jag vet inte hur seriöst det här är, men mig påminner det mest om en mindre kul och galen variant av kult-akten Philemon Arthur & The Dung, eller någon uttråkad, halvdan gitarrist som sitter på pojkrummet och improviserar i brist på något vettigt att göra. Allra konstigast är att Canarie Records har givit ut den här plattan. Jag fattar inte riktigt varför, men det kanske inte är meningen heller. En singel hade funkat. Inte mer än så.