(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )
[ep, Progress Records, betyg: 0]
Modern progg vill det kallas. Musiken på femspårs EP:n är inte alls pjåkig, men nog tycker jag att det åtminstone inledningsvis låter mera New Wave än Peps om de fem ungdomarna från Kalix. Inledande titellåten är rak stuprörs rock’n’roll av modell 1979. Därpå följer en skönt släpig efterfest-tryckare med märklig pompös manskör på slutet som garanterat får de hånglande paren att haja till. Wah-wah-ljuden och klarinetten drar igång det instrumentala tredje spåret, och här är vi ute i sirligt tecknad psykedelisk nostalgia. Spår nr 4 bjuder oss soft pop av mindre spännande slag, men i avslutande “All that is grey” vaknar han den där avdomnade symfonirockaren i det mörkaste hörnet av festen till, och ler sitt mest bländande helskäggsleende. Faktiskt riktigt schyysst… Får nog ta och tjacka fullängdaren också, och se vart åt det spretar här näst.
Recenserad av: Susanna Arolin