Goldfrapp – Oberhausen (Tyskland), 2005-10-28. (förband till Coldplay)

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Mattias Nordgren)

[konsert, , betyg: 0]

Efter en otroligt seg bilkö runt arenan började vi befara att vi skulle missa kvällens huvudattraktion – Goldfrapp (Coldplay fans får ursäkta). Till slut bestämde vi oss för att jag skulle kasta mig ut i trafiken och bana väg fram till entrén för att kvittera ut våra pressbiljetter.
Vi hade nätt och jämt klarat av allt, inklusive vätskekontrollen, när några svävande toner av “Utopia” manade in oss till våra sittplatser.

Det första min blick drogs till var såklart Alison – för kvällen iklädd en svart, tight utstyrsel, ackompanjerad av en rosa cape som fladdrade i draget från två fläktar framför henne.
Med sig på scenen hade hon en kvinnlig keyboardist längst till vänster, en man (Will?) som stod för den instrumentala variationen under konserten – spelandes bland annat fiol, keyboard och gitarr. En trummis strax bakom och en elbas till höger.
Förutom musiker och instrument hade man klämt in sex höga ljuspelare på scenen, vilka utgjorde någon slags bas i ljussättningen.
Ok, nu har nu uppställningen klar för er – vidare!

Efter “Utopia” gick det raskt vidare till två låtar från förra albumet “Black Cherry”. Under den tredje låten trappades tempot upp en aning med “Tiptoe” och nu blev det mer uppenbart hur man hade valt att förmedla energin i musiken. Under de mer intensiva partierna förstärktes effekten med stroboskop för att sedan skifta tillbaka till svepande ljus i harmonierande färgskalor, hela tiden tempomässigt ackompanjerat av de 72 ljusen från ljuspelarna. Samtliga på scenen rörde sig relativt sparsmakat med flytande, men starka rörelser.

Det lät fantastiskt bra live, långt över min förväntan. Jag har visserligen inte “Black Cherry” i lika färskt minne, men jag kan svära på att man adderat ett och ett annat till live versionerna av låtarna från nya plattan “Supernature”.

Under de starkare partierna av “Strict machine” drogs ljuset från pelarna igång på allvar för första gången, för att sedan skifta till att låta dem passande nog växla upp och ner på ett strikt maskinellt vis. Efter några starka strobar som avslutning blev det helt svart och när allt tystnat kom ett sexigt Elvis-likt “Thank you very much” från Alison.

“Ooh la la” fick avsluta kvällen för Goldfrapp. Basisten stämde under låten in och sjöng med. Överlag märktes en kulmen av energi från scenen och detta smittade givetvis av sig på publiken. Här fläskade man även på för fullt med ljuset från pelarna, för att sedan skifta till svepande ljus i röda nyanser – mycket effektfullt.

Jag hade personligen gärna sett rollerna ombytta under kvällen, med fler låtar från Goldfrapp. Men läs för all del även om Coldplay – de överraskade mig.

Setlista:
01. Utopia
02. Train
03. Tiptoe
04. Fly me away
05. Number 1
06. Strict machine
07. Ride a white horse
08. Ooh la la