(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, ATO Records/Sony BMG, betyg: 0]
Brittiska Jem Griffiths har hörts rätt flitigt i radio med sin låt “They”, en sån där snygg och smått udda truddilutt med katchig refräng som sätter sig. Personligen tycker jag att “They” är riktigt trevlig och därför har jag varit nyfiken på hur resten av plattan kan låta.
Det visar sig att Jem helt klart valt rätt låt som singel, “They” står i en klass för sig. I övrigt är plattan en ganska ordinär historia som försöker täcka så mycket som möjligt. Ibland dyker reggaetakter upp, ibland blandas stråkar och blixtrande elgitarrer, ibland blir det cocktailjazz av det hela. Genomgående är produktionen snygg och “Finally Woken” blir en perfekt bakgrundplatta, eller kanske en klassiker på 30+ partyn. För även om det ibland låter som att Jem försöker vara en ny Dido, så lyckas hon inte riktigt fånga intresset. Undantaget är “Stay Now” som är en otroligt vacker ballad med stark overklighetskänsla: man ser för sitt inre Jem sitta vid en bäck och småsjunga medan diverse fåglar och rådjur nyfiket men stilla närmar sig den mystiska sjungande varelsen.
Jem kommer helt klart att få en hyfsad publik, men för att jag skall återfinnas där måste hon hitta en mer personlig stil som henne speciell. Därför tror jag inte att hon är vår nya Idol 2005.