(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Heptown Records, betyg: 0]
Omslaget är designat som en softpornaffich från det oskyldiga 60-talet, eller möjligtvis en amerikansk mc-film från samma årtionde. Ni vet, den där typen av sköna b-rullar som Jack Nicholson, Dennis Hopper och Hells Angels brukade ha huvudrollerna i på den tiden.
Musiken låter däremot åt helsike för mycket punk på sina ställen och första singelsläppet “I love it. I´ve had it” är en direkt skrattretande The Hives-rip off. Så innehållet på plattan ger inte samma genuina intryck som konvolutet, tyvärr.
Bortser vi ifrån det är Shake It laddad med energisk rockmusik. Ibland fungerar den bättre (“My brain is gone”, “I´m a fool” och The Cramps-lika “Bad boogeyman”) och ibland sämre (redan nämnda “I love it. I´ve had it” och “Drive you home”). Det sägs att Screamin´ Erics förra platta Freak Show var mer stiltrogen. Jag har inte hört den, men stämmer uppgiften så förmodar jag att den är roligare än denna. Jag upplever mest att Shake It är ett försök av Screamin´ Eric att åka snålsjuss på The Hives och The Hellacopters framgångar genom att göra ungefär samma grej och vem behöver fler kopior av dem? Nej, hellre då en seriös retrosatsning på 60-talsgaraget med en genuin nerv och nya, coola låtar. För Screamin´ Eric kan skriva låtar, det märks. En bra platta således, men inte det mästerverk den kunde ha blivit.