(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Shout! Shout! Shout!, betyg: 0]
Lite halvknäpp pop n´ roll här från svenska Dogday, vars punkinfluenser färgas av trevliga små synthtrudelutter av Fredrik Jansson. Det är ingen hård eller aggressiv musik Dogday satsat på och jag har lättare att se för min inre syn hur indiekids, Blur-fans (om några sådana existerar alltjämt?) och Devo-nördar ställer sig framför scenen och diggar, än att hardcore-punkarna skulle göra det. Så glöm den depressionsframkallande albumtiteln. Den stämmer dåligt överens med innehållet, för nog låter det som att Dogday har skoj. Hur det är med Stockholms-bandets hälsa låter jag däremot vara osagt, men det låter åtminstone inte aktuellt med en ambulansresa till akuten just nu i alla fall.
Däremot har Dogday svårt att bibehålla mitt intresse hela vägen. Efter ett gäng lyssningar framstår vissa spår som klart starkare än andra och “Quitter or starter”, instrumentala “Rottweiler”, “Väktare Larsson” som trots titeln har engelsk text, “Too uptight” och “Cut the connection” skimrar starkast bland midnattshimlens stjärnor. När den naiva, nästan dagisvänliga musiken är som bäst är den definitivt tilltalande och catchy. Men när den misslyckas med att nå efterlängtade höjder blir den till stjärnfall och det enda man kan önska sig då är att Dogday hade tänkt om och bytt ut vissa låtar. Fakta kvarstår: merparten funkar.