Ultraviolet – A New day

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, A Different Drum, betyg: 0]

Det känns som att man hört det här förut. Vilket inte innebär att det är dåligt, utan bara lite småtrist.

Spanska Ultraviolet har på “A New Day” knåpat ihop 12 stycken smäktande synthpopslåtar av det långsammare slaget. Och trillar direkt ner i samma hål där exempelvis Camouflage, De/Vision, Mesh och en hel rad andra grupper stått och stampat sig trötta på platta efter platta. Visst har allihop även gjort medryckande och mer personliga spår, men ingen kan förneka att det ändå vilar en sorts förbannelse över dessa band. En förbannelse som tycks tvinga dem till att göra bleka kopior av Depeche Modes lugnare låtar.

Ultraviolet står sig stark i det här sällskapet, eftersom linan löps längre ut, och det blir mer personliga ballader. För visst är merparten ballader. Javier Martín Balsa (aka Ultraviolet) säger själv att han inte fixar att göra låtar som är snabbare än 120 bpm, vilket lett till han behärskar det långsammare formatet riktigt bra. Men ändå, det blir lite segt efter ett tag.

Jag kommer att lyssna en del på Ultraviolet framöver, men mest som stämmningssättande bakgrundsmusik. Att enbart koncentrera sig på musiken har jag inte tålamod nog att klara.