Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Armageddon Music, betyg: 0]
Det började som ett kul skämt 1995, men holländska Goddess Of Desire vann en del priser och körde vidare som ett seriöst band, enligt skivbolagets pressrelease. Hmm…
Är Goddess Of Desire seriösa så var väl Hjalle och Heavy detsamma. Ta bara artistnamnen: Lord Arydon, Count August, Delilah och Bastard. Inte direkt vad dina syskon döptes till kanske? Och den som tar en text som “Demolition” på allvar lär inte ha alla fåren hemma, om man säger så. Goddess Of Desire påminner om ett Manowar med glimten i ögat, samtidigt som de ser ut som en mutation av Twisted Sister och låter likt en kollision mellan Manowar, Motörhead och Venom. Låtarna är inte så tokiga heller. Emellanåt får de verkligen till det, som i ” Dead end street”, “Nothing´s free”, samt “Bloodstained sigh” och “Awaken pagan gods”. Detta är chockrockarna Goddess Of Desires fjärde album och efter att hört cd´n skulle jag gärna se deras omtalade show där Delilah dansar med svärd, spottar eld och bandet sägs vada omkring bland dödskallar, kedjor, brinnande facklor och annan pyroteknik. Skulle ju vara högkulturell underhållning en fredagskväll. En annan kul grej är att vissa metalheads diskuterar på nätet – och detta på fullt allvar – om Goddess Of Desire är ett seriöst band eller inte. Hur kommer man ens på tanken?
