(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Novamute, betyg: 0]
Under de senaste 15 åren har Cristian Vogel varit en av technorörelsens största innovatörer. Förutom att ha gett ut ett antal klassiska plattor (bland annat technomilstolpen Bodymapping) så har han även hunnit med att ge kurser i “20th Century Musik” på Sussex University och vara involverad i Berlins främsta technoklubb, Tresor. Han har även jobbat som producent och bidragit till att bland andra Chicks on Speed fört sin musik i oväntade riktningar.
Cristian är en mycket internationell herre. Efter att tidigare ha bott i bl a Sydafrika, Chile, England och Tyskland har han nu slagit sig till ro i Spaniens musikmecka, Barcelona. Hans rörliga och mångfacetterade bakgrund avspeglar sig i musiken. Station 55 är en bred platta som inte låter sig placeras i ett visst fack (men om man trots allt vill försöka sig på en genrebestämning, så vore nog “Detroittechno” det lämpligaste epitetet).
Det inledande spåret, “Typewriter of the Dead”, är precis lika kusligt och suggestivt som titeln antyder. Den iskalla och filmiska ambienttechnon ger mig nästan rysningar av välbehag. På andra ställen är albumet hårt, minimalistiskt och hysteriskt electrofunkigt. Det finns även ett par mellanspel som drar lite åt house- och break beat-hållet. När Cristian bjuder in gästvokalister påminner det till och med lite om electroclash, om än en väldigt klubbig, skitig och funkig variant av genren.
Det är inte lätt att komma med lämpliga referenser om ni vill veta mer om soundet, men föreställ er följande “cocktail” så hamnar ni åtminstone i närheten:
2 cl Joey Beltram
2 cl James Brown
2 cl Kraftwerk
2 cl Underworld
2 cl Brian Eno
2 cl Cabaret Voltaire
Serveras i ett kylt glas och avnjutes lämpligen på ett dansgolv med feta ljuseffekter i bakgrunden. Detta gärna någon gång vid 2- eller 3-tiden på natten. Och helst i en industrilokal i Berlin, London, Barcelona eller Stockholm …
Om ni redan är bekanta med herr Vogel, så finns det inget att tveka över. Den här skivan är ett alldeles utmärkt bidrag till hans intressanta produktion. Om ni inte känner till Cristian, men är vänner av modern, elektronisk musik (d v s den variant som inte måste ha käcka allsångsrefränger i varje låt) så rekommenderar jag Station 55 varmt.