Östermalm – Ske Guds Vilja

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Trust Records/Sound Pollution, betyg: 0]

Att Östermalm jämförs med Magnus Ugglas tre tidigaste och bästa plattor har jag en viss förståelse för. Kalle Bylunds frasering, snarare än rösten, påminner om Ugglas och en refräng som den i “Anneli” känns närmast kopierad. De berättande texterna har också samma realistiska, nostalgiska lyster som Uggla skapade på Vad Ska Man Ta Livet Av Sig För… Den uppkäftiga attityden från samma platta dyker också upp här och var.
Dock har Östermalm en egen identitet och den upplever jag som viktigare än diverse liknelser. Bandets förmåga att blanda stilar gör Ske Guds Vilja till en variationsrik och underhållande platta. Kletzmer-stuket i “Flykten från Svedala” kommer överraskande, det fuzzade rocköset i “Vad gjorde jag av mitt liv, inte ett skit” som inleder, är en helt annan sida av bandet och reggae-gunget i “24 timmar” är en tredje. Men det finns mer än så på den här cd´n: Tonårs-pop, punkrock, B-52´s nerviga stomp och Mott The Hoople-melodin i det sista, instrumentala och namnlösa spåret visar hur lyckad stor bredd kan vara om man gör det rätt. Östermalms musik är enkel, direkt och rak. Den är mestadels charmig, lite vemodig ibland och oerhört lätt att ta till sig. Refrängerna sätter sig som tuggummi i skallen och de flesta kan nog relatera till lyriken i någon utsträckning. Det enda jag har svårt för är när Östermalm blir för Håkan Hellström-tralliga. Som tur är händer inte det alltför ofta.