(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Emma Olofsson)
[konsert, , betyg: 0]
Både innan och under konserten är det väldigt tomt på folk, även om det blir lite fler mot slutet. Jag står längst fram och bubblar av förväntan. När Marcus Dimbodius med band dyker upp, är det lågmält och diskret. Dimbodius himself verkar nervös, men döljer det ganska väl. Det är inte förrän Compulsion spelas som publiken vaknar på riktigt, och då verkar även herr Dimbodius vakna ur sin dvala. Det blir bara bättre och bättre mot slutet och Dimbodius med vänner ropas in igen efter att de lämnat scenen. Det är en bit kvar till perfekt, men jag väntar och längtar. Många lämnar Andromeda med ett fånigt leende på läpparna.