(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Emma Olofsson)
[konsert, , betyg: 0]
Vi är nog alla förväntansfulla och nyfikna på Bright Eyes innan de kliver på scen, inte minst på Conor Oberst, med diverse rykten om scenskräck i bagaget. När slutligen Conor själv går på, gör han det med luvan nerdragen över ögonen. De inleder bra med Lover I don't have to love och levererar sedan en rad låtar som får publikens tonåringar att gråta lyckotårar.
Jag är inte lika imponerad, Conor Oberst ser, trots sina korta tacktal mellan låtarna, ganska bortkommen ut och verkar vilja vara någon annanstans.
Men konserten har verkligen sina ljuspunkter, särskilt i slutdelen då hela bandet – undantaget killen på synth – spelar så det ryker, studsar runt på scenen, Connor Oberst står på trumsetet och sjunger och vi vanliga dödliga bara njuter.
Helst skulle jag vilja se Bright Eyes på en mindre scen någonstans, jag får känslan av att de skulle göra sig mycket bättre där.