Khonnor – Apollo, Arvikafestivalen, Torsdag

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Emma Olofsson)

[konsert, , betyg: 0]

Jag hade varken sett eller hört något av Khonnor innan idag, men jag har en mycket bestämd känsla av förändring på den punkten. Khonnor känns som ett band man antingen älskar eller hatar, och här vet jag precis var jag står.
Jag börjar med att förvånas av publikens ointresse, men kommer senare fram till att vi inte förstår någonting. Det är ingen stor publik såhär i början på festivalen, men nog är varenda en knäpptyst ändå.
Musiken är rytmisk, men trasig, spretig och speciell. Vi försöker gunga med, men när vi tror att vi hittat takten har Khonnor redan bytt. Vi dras ner i djupa ljudlandskap, tunga basgångar som bränner i magen, och fortfarande förstår vi ingenting. Vad handlar det om egentligen?
Khonnor är ett musikaliskt geni och under konsertens gång flyttas vi längre och längre bort från det dammiga Apollo-tältet. Mellansnacken är korta och otydliga, mycket beroende på killarnas scarf respektive en Björne-liknande mask, men jag står förhäxad och väntar på mer. Vi blir brutalt uppväckta ur vår trans när Khonnor lämnar scenen med en vinkning till publiken.
Khonnor är sannerligen inte gammalt, men med den här början kan jag knappt vänta på fortsättningen.