(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Hep Town Records/Distribution Sverige CDA, betyg: 0]
Ett sönderskjutet bilfönster i svartvitt från 40-talet som får en att tänka på gangsterfilmer med Al Pacino och Robert DeNiro. Så ser konvolutet ut. Musiken består av rockabilly, rock n roll, garage, rythm & blues, ska, swing, egenkomponerat material och en del ruggiga covers.
Ibland låter Cyclones genuint gammalmodiga (“Shorty´s got to go”), ibland som ett tuffare Stray Cats (“Ain´t got no money”) och ibland rent livsfarliga (“A ship came sailin´”). Och Satan i gatan vad Cyclones får det att svänga och rocka. De olika musikstilarna som blandas friskt gör plattan ojämn och personligen hade jag uppskattat en rakare linje, helst med inriktning på den hårdare rockabillyn, rock n rollen och garage-trashandet, men det är som att klaga på för mycket sprit i colan. Man är inte helnöjd, men dricker mer än gärna ändå.
Bandet som består av Paul Epäilys (gura och sång), Marcus Olsson (ståbas) och Joakim Erixon (trummor) får ibland hjälp på percussion och munspel av Stefan Dafgård. Hört namnen förut? Om jag nämner Moondogs, Go-Getters, Dominators, The Toneflyers och Blackout så kanske ljuset går upp. Det är bara att kamma håret bakåt, kliva i de blå mockaskorna, sätta sig i framsätet med fickpluntan i innerfickan och fläska ut på bonnvischan till ett “Rattlesnakin´ party” med en “Green eyed blonde” bredvid sig. Så jävla rätt.