(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Sony BMG Music, betyg: 0]
Sjumannabandet The Coral låter märkligt nakna och avskalade, med tanke på hur många de är. Dessutom låter de 60-talspop i stil med The Byrds och Lovin´ Spoonful. Det är med andra ord rätt rak och enkel, lyssningsvänlig musik som bara bygger på tre saker: starka låtar, stämningsfulla melodier och tuggummirefränger. Utan detta vore det bara att kassera The Coral. Men vem vill göra det när bandet skriver så utsökta små poppärlor som “She sings the morning”, “Cripples crown” och “Come home”?
Merparten av låtarna är tämligen lugna. Vissa har småpsykedeliska tendenser. De andas gryningsljus, morgonljus och ljumma sommarnätter. Men också duggregniga söndagseftermiddagar med en kopp té och håglösa tankar. Låtarna ljudsätter hopp, vemod och en tavla av Salvador Dali, i och med exotiskt melodiösa “Arabian sand”. Med andra ord: den här cd´n passar fint i freestyle-lurarna då du besöker badstranden, sitter på uteserveringen och filosoferar, eller när du vandrar omkring på landet och drömmer om kärleken, försöker glömma den trista vintern och den trista skolan eller jobbet du helst vill slippa återvända till efter sommaren. Räknar man med minialbumet Night Freak så är The Invisible Invasion The Corals fjärde platta. Jag har inte hört de andra tre, men det skulle inte göra ont att göra det.