Hot Hot Heat – Elevator

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Warner/Sire, betyg: 0]

Ibland tröttnar man på alla introverta singer/songwriters som ska blöda ner golvet med sin själssmärta och sina kärlekssorger. Man orkar inte med alla satanister och djävulsdyrkare som vrålar ut sina ondskefulla berättelser om jordens undergång och armageddon. Plötsligt har man fått nog av alla svartsynta gother, desillusionerade punkare, påtända retro-hippies, stelryggade slips-och-skjort-hårdingar som gömmer sig bakom EBM-synthar, intelligenta progekvilibrister och… Ja, ibland vill man bara höja en sejdel, hoppa runt på dansgolvet, skvätta öl och ha kul. Det är där Hot Hot Heat kommer in i bilden. De gör glad party-musik, utan att krångla till det, utan att skämmas över catchiga refränger och med en energi som väcker lyssnaren som sitter där med huvudet mellan hörlurarna och slumrar.
Spår som “Running out of time”, “Goodnight goodnight”, “Ladies and gentlemen” och “You owe me an IOU” bildar ett pärlband av svängig uptemporock där The Knack och tidiga Blur kopulerar hejvilt i hissen, men vad händer sedan? Jo, hissen åker ner några våningar och tröttheten infinner sig i “No jokes – fact”. Som tur är kvicknar bandet till och får ur sig “Jingle jangle”, “Island of the honest man” och “Middle of nowhere” också, men sedan återfår de aldrig energin på allvar. Det var ett roligt party så länge det varade.