(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Anders Christensson)
[album, Labrador / Border, betyg: 0]
Det har gått snabbt för Sambassadeur. För drygt ett år sedan lyckades de få med sin låt “Ice & Snow” på tidningen Sonic´s prenumerations-cd. Strax efteråt vaknade pop-Sverige, och alla ville se och höra gruppen som gjort månadens låt. Deras tredje spelning någonsin gjordes på Hultsfred förra sommaren, i en alldeles för full Teaterlada. Det dröjde inte länge förrän skivbolagen stod på kö för att signa bandet alla pratade om…
Till slut blev det fina Labrador som stolt tog hem vinsten, och nu ligger äntligen debut-skivan på mitt bord.
Bandets historia låter som en saga, nästan för bra för att vara sann. Men efter att jag lyssnat på skivan förstår jag att Labrador kan skatta sig lyckliga, Sambassadeur har nämligen gjort en skiva som är, minst sagt, för bra för att vara sann. En nutida klassiker, med tolv direkta spår som inte låter som någonting jag hört tidigare. Visst osar det lite Slowdive här, lite tidig Engelsk Sarah-pop där, men sammantaget har bandet skapat ett helt eget sound. I första låten, den nya singeln “New Moon”, och efterföljande “Ice & Snow” står Anna Persson för sånginsatsen, med sin viskande, vackra röst. Sedan turas de om, Daniel Permbo tar vid i magnifika “One Last Remark”, låten Joel Gibb skulle dödat för att ha som avslutningsspår på ett Hidden Cameras-album!
Sådär håller det på. Synthslingor varvat med trummaskin, spröda gitarrpålägg och körer. I “Still life ahead”, och avslutande “Posture of a boy” kan jag knappt andas längre. Aldrig har jag hört vackrare melodier. Det är det bästa jag lyssnat på sedan Kjell Höglunds “Gennesarets sjö”, och för er som förstår, det vill inte säga lite!
Sambassadeur är, likt Tough Alliance, ett band som faktiskt känns viktigt. De är just nu, just här! Och de är det bästa som hänt musiken i Sverige på många, många år. En av årets bästa skivor har anlänt. Jag är så lycklig!