Komputer – Tillbaka till rytmen och melodierna

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Anders Christensson)

För några år sedan såg min vän Mattias och jag Komputer när de spelade på Pustervik i Göteborg. De hade ganska nyss släppt sitt debutalbum “The world of tomorrow”, och fått massiv kritik över att de tagit både melodier och ljud direkt från Kraftwerk. Det var kanske 60 personer i publiken, och för att vara ärlig, inte särskilt många brydde sig egentligen om bandet.

Vi däremot var fulla av förväntan, vi tillhörde ju den lilla skaran som fullkomligt älskade deras skiva. Jag menar, Kraftwerk hade inte släppt musik på väldigt länge, och eftersom Komputer lät som de gjorde, tyckte vi att det var ett fullgott alternativ. Konserten var såklart fantastisk. Två gamla gubbar, gömda bakom synthar och datorer, med bildspel som visade motorvägar och tågstationer… Och det bästa av allt, de sa inget mellan låtarna! Efter sista låten bröts dock tystnaden. “Thank you, We are Komputer. Goodnight”. Självklart skrek vi efter extranummer, men det blev inget. Komputer hade bestämt sig redan innan. De skulle minsann inte göra några extranummer!

Visst är det underbart med band som gör sin grej, går sin egna väg, och fullkomligt skiter i vad folk runt omkring dem säger? Komputer ÄR ett sådant band. 2002 släppte de skiva nr två, clicks-and-cut albumet “Market Led”. Den var så långt ifrån melodier och rytmer man kunde komma. Den gick egentligen, enligt min mening, inte ens att lyssna på. Men det var precis så de ville låta.

När jag träffar Komputer berättar de om sin utveckling av musiken:

-Vi var väldigt inne på den typen av musik just då, berättar Simon. Experimentella ljudlandskap som svävade utanför melodin. Vi hade gjort 3 spelningar med Pan Sonic på en festival i Skottland, och var helt fascinerade av deras ljudbild. Men det var då. Vi utvecklas hela tiden. Just nu arbetar vi på nytt material, och det låter väl som en blandning av våra två tidigare skivor. Vi har tagit tillbaka rytmen och melodierna, skrattar han…

Komputer är tillbaka i Göteborg, och jag träffar dem en stund innan de ska ställa sig på scenen på Klubb Statisch. Två gamla vänner från London som hängt ihop länge, David Baker och Simon Leonard. De börjar närma sig 50-års strecket, och för tillfället åker de runt och spelar lite här och där, strö-spelningar där de får chans att testa nytt material för publik. Senast var de i Istanbul.

-Vi har inte turnerat på länge, berättar David. Men att göra en spelning då och då är roligt. Vi skriver i stort sett hela tiden, och mixar om våra gamla låtar, så det är alltid roligt att se om det funkar live. Får vi dessutom pengar för det finns det ingen anledning att tacka nej.

MUTE-FAMILJEN

-Vi har ett mycket bra samarbete med Mute, fortsätter David. Daniel Miller är nästan alltid med oss och skriver, han är som vår tredje medlem. Vi har också mycket kontakt med Laibach, jag älskar deras senaste skiva, avslöjar han. Vi såg dem för ett tag sedan, en helt galen show. Men det går många rykten nu sen Daniel sålt Mute till EMI. Att han måste signa band som säljer. Eller att han helt enkelt är tvungen att ta vissa band för att göra EMI nöjda o.s.v. Men det är inte sant, han fortsätter att ge ut “galna saker” också. Jag menar, han ger ut The Residents! Och oss! Folk snackar så mycket skit. Vi har det precis som förut. Nu har ju Erasure släppt ny skiva också, jag hörde att de varit i Canada och spelat. Singeln verkar gå bra, den har spelats mycket i radio.

-Mute, ja. Umgås ni mycket med andra band? Äter ni t.ex julbord ihop..?

-Inte direkt, men visst ses vi ibland, säger Simon. Men det är mest för att vi bor så nära varandra. Jag dricker ofta öl ihop med Bruce Gilbert (Wire). Man ses på puben.., det är faktiskt där vi träffar flest människor…

Det har figurerat en del rykten om att David och Simon låg bakom de gamla banden “I start counting” och “Fortran 5”, något som de själva aldrig velat medge. Hur ligger det till egentligen?

-Jodå, visst var det vi, erkänner David och pekar på Simon.
Han nickar på huvudet. Mycket mer vill de inte säga om det…

Men jag tar tillfället i akt och tackar för den förträffliga remixen de gjorde på Easy´s “Listen to the bells”, och berättar att den går varm på dansgolvet när jag är ute och spelar skivor.

-Vad roligt, svarar David förvånad.
– Det var längesen, tidigt 90-tal, va? Easy, ja, de är ju härifrån, eller? Jag minns att vi gjorde den remixen, men ärligt talat minns jag inte riktigt hur låten går.

Jag sjunger lite på den och Simon sitter och trummar på knät med det långa håret gungandes i ansiktet.

-Vi får nog leta fram den när vi kommer hem, säger David.

SKIVKÖPANDET

Hur står det egentligen till med musik-scenen i England då?
Skivaffär efter skivaffär får stänga igen här i Sverige, är det likadant där?

-Absolut, instämmer Simon snabbt. De stora varuhusen går dåligt, jag tror bara de små butikerna som är inriktade på smal musik kommer överleva. Vi handlar mycket på t.ex. Rough trade. På min gata, fortsätter han, ligger en liten skivaffär för elektronisk musik i alla former, där vi var häromdagen. Men de stora butikerna, som bara säljer allt crap som visas på MTV, blir mindre och mindre. Ungdomarna handlar antagligen on-line, och det kan affärerna aldrig konkurrera med.

-Men vi köper inte så mycket skivor som vi gjorde förr, inflikar David. Vi köper om vi ska ut och vara dj:s. Sen laddar vi ner också, fast vi vet att det är illegalt. Men man kan hitta så oerhört mycket intressant på nätet, sånt man aldrig skulle hitta i någon skivaffär…

KONSERTEN

Både David och Simon minns spelningen från Pustervik. De minns att folk satt och åt mat och smuttade på vin. I ena hörnet stod de själva och gjorde sin grej inför en mycket liten skara. Som ett slags pausband. Och nu är det alltså dags ännu en gång…

Tre timmar senare befinner jag mig på klubb Statisch igen. Mattias är förstås också med, och vi är lika förväntansfulla som den där kvällen för snart tio år sedan. Klockan närmar sig 22.30, och Komputer går upp på scen. I c:a en timme kör de sina gamla låtar, ibland i helt nya kostymer. Bland annat en helt fantastisk version av “Looking down on London”, enbart gjord för att spelas live. Dessutom får vi höra hela fem nya låtar, som bådar gott inför framtiden. Jag uppskattar antalet besökare till runt 60 st. den här gången också, men det är i alla fall 60 lyckliga åskådare! Vi dansar och sjunger med så gott vi kan, och konserten avslutas med underbara “Valentina”. Jag tror, eller vill tro rättare sagt, att de spelade den för vår skull. Jag såg att de pratade med varandra efter att vi önskat/skrikigt låten några gånger…

Självklart har de inte sagt ett enda ord på hela konserten. Men innan de lämnar scenen kommer det. “Thank you, We were Komputer, Goodnight”. Inga extranummer… Fantastiska människor, underbar musik. Hoppas skivan kommer snart!

Texten skriven av: Anders Christensson

Om Webbmaster

Kolla även

Emmon

Emmon följer upp succén – Idag släpps nya singeln “Dark”!

  Emmon (alias Emma Nylén) senaste album Recon har hyllats med lysande recensioner. Dessutom har albumet …