(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)
[album, Razzia / Bonnier Amigo, betyg: 0]
Egentligen är majoriteten av alla debutalbum något av samlingsskivor, eftersom de oftast innehåller de bästa låtarna upphovsmännen har skrivit till dess. För Niccokick stämmer det väldigt väl eftersom de dessutom redan släppt ungefär hälften av låtarna på tidigare singlar och ep:s. Men det gör inte så mycket. Efter instrumentala öppningsspåret “Leave For Space” radas hitsen upp endast med ett mellanspel i form av titelspåret. Näst intill perfekta rocklåtar som “Love & Neon Lights”, “Susanne”, “I Drink To Get Thrilled”, “Turn 27” och “Run! Run! Run!” gör första halvan av Awake From The Dead, My Dear Best Friend till en stark och sammanhållen enhet.
Sedan blir skivan dessvärre något splittrad. Efter en till instrumental-utflykt blir det mest episka ballader och rocklåtar. Mot slutet kläms gamla b-sidan “Are You ok?” in före storslagna “Wasted Time”. Efter den är det dags att trycka på play och lyssna om från början igen. För så pass bra är det, trots att jag tappade intresset ett tag under andra halvan av skivan. Den oantastliga produktionen är signerad Ronald Bood och Niccokicks sångare/gitarrist/låtskrivare Andreas Söderlund. Ett samarbete de bör fortsätta med.