(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Warsaw Recordings, betyg: 0]
Jag har nu lärt mig att känna igen John Alexander Ericson’s röst och musikaliska stil. Tre skivsläpp under en ganska kort tidsrymd kan åstadkomma sådant.
“Savannah Songs” består, precis som de andra albumen, av lågmälda låtar, sprängfulla av känslor och passion. Men till skillnad från de andra skivorna är “Savannah Songs” betydligt mer avskalad var gäller instrumentation. Detta är helt klart den akustiska plattan i trilogin. Frånvaron av framförallt feta synthar ger John’s röst större utrymme än tidigare, och hans närvaro är total. Det blir nästan privat. Gitarren kompas av piano, eller munspel, eller körsång, och det är så personligt att man nästan uppfattar att John och en kompis står gömda någonstans i rummet och spelar.
Trots att skivan växer lite lite grand för varje lyssning, så känns den ändå något enahanda. John har utarbetat sin egna stil intill perfektion, men det får inte stanna där. Jag hoppas att han på nästa platta bjuder på lite oväntade överraskningar, han har tillräckligt med trygghet för att