(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)
[album, Bad Taste Records, betyg: 0]
Bandet hade repat hårt i sex månader innan de gick in i studion och behövde inte längre än tio timmar på sig för att lägga ner “A Sunset Panorama” i famnen på producenten Pelle Gunnerfeldt i hans Studio Gröndal.
“ASP” är deras tredje album sedan debuten 2001 och mörkret till trots, bandets ljusaste. Men för att reda ut eventuella missförstånd angående ljuset så är det snarare ögonblick av hopp än stunder av solstrålar och lycka som musiken bär med sig. Gossarna i Logh fortsätter att sprida sitt nattsvarta vemod över oss på ett obehagligt försiktigt sätt och trots låtarnas avskalade karaktär besitter de än en märklig styrka som ofta suger musten ur maggropen. Lyssna på det valiumstinna och apatiska hamrandet i “Bring On The Ether”, den silkeslena gitarrvävnaden i “A Sunset Knife Fight”, “Destiny Manifesto’s” ljuva disharmonier eller albumets bästa låt “Trace Back The Particle Track” så kommer ni förstå vad jag menar. De dynamiska stämningar Logh är kapabla att bygga med små medel är inte bara imponerande, de borde komma med en varningsstämpel.
På dvd:n som följer med utgåvan får de som vill följa med in i studion och se hur inspelningstagningarna såg ut. Det var herr Gunnerfeldt som kom med idén och skapade förutsättningarna för det ljudpolerade projektet som vid sidan om det musikaliskt professionella framförandet inte innehåller så mycket mer och kanske inte fungerar lika bra som visuell upplevelse på grund av musikens stillsamma karaktär.
Personligen håller jag bandets debutalbum “Every Time a Bell Rings An Angel Gets His Wings” osunt högt med tanke på dess innehåll. “A Sunset Panorama” lyckas inte överträffa det lilla mästerverket men det känns ändå mer som en fungerande helhet än bandets andra album “The Raging Sun”, som trots sin något schizofrena karaktär innehöll många fina spår. Allt medan Logh målar “A Sunset Panorama’s” svartvita värld i allt starkare färger så framgår det tydligt att det här bandets lägstanivå är oförskämt hög.