Bloc Party – Silent Alarm

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)

[album, Wichita/V2, betyg: 0]

“Silent Alarm” har flutit omkring på Internet i några månader nu och de som såg fram emot albumet har förmodligen redan hunnit lyssna sig något mätta på det vid det här laget. En av förra årets bästa singlar “Banquet” höjde förväntningarna till kokpunkten. De flesta verkar vara överens om att “Silent Alarm” med all sannolikhet att summeras som en av årets bästa rockplattor när året är över. Bloc Party har gjort ett bra album men jag får nog ändå bli den som sjunger aningen falskt i den flerstämmiga hyllningskören.

“Helicopter” och “Banquet” är två helt fantastiska låtar och två lika självklara singelval. Medryckande verser och refränger som inte den mest motvillige har en chans att värja sig emot. Angående musikinriktningen så är jämförelsen och släktskapet med skotska Franz Ferdinand förstås lika klassisk som oundviklig. Basisten Gordon Moakes och trumslagaren Matt Tong lämnar ogärna varandras sida och pulserar lika sammansvetsat som en bultande huvudvärk bakom Russel Lissack’s och Kele Okereke’s mer hyperenergiska och bångstyriga gitarr- och sångavdelning.

De varvar sina dansanta rocklåtar med smarta ballader. “This Modern Love”, “Blue Light” och nya singeln “So Here We Are” tyder på mångsidighet och faktum är att när Bloc Party är bra är de oövervinnliga. I korta återkommande stunder förlorar de dock fokus något och låtar som “Luno” försvinner ut i periferin, det gamla singelspåret “She’s Hearing Voices” är lika jobbig som den alltid har varit. Sångmelodierna lider av en viss variationsbrist och jag tycker mig höra refrängen till första spåret “Like Eating Glass” i delar av minst hälften av de övriga 13 låtarna.

“Silent Alarm” är inte gjutet i guld men det innehåller helt klart en hel del spår av den ädla metallen.