(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Mad Clifford Productions, betyg: 0]
Eskalator lirar ska och relaterad musik, av den gamla skolan. Faktum är att man först luras tro – innan den svenskspråkiga sången kommer in – att denna platta är inspelad på Jamaica under 60- eller tidigt 70-tal, trots att den kom i slutet av -04. Musiken är extremt tidstrogen och liveinspelad i studio, vilket ger en organisk och levande känsla. Det är svårt att inte låta tankarna leda till Peps Blodsband och DagVags rytmiska reggaeövningar. Eskalator Deluxe är en skiva som bör passa fans av dessa grupper, såväl som de svarta förebilderna.
På den här plattan, som är gruppens andra, består Eskalator av inte mindre än tretton namngivna musiker och sångare, därav många blåsare. Texterna behandlar diverse ämnen. Ett par exempel är “Original” där bandet ger en känga åt skinnskallar som har missuppfattat skinheadkulturens ursprung (eller som skiter i den) och “C.G.16” behandlar den svenske konungens situation på ett kritiskt men festligt sätt. I “När tunnelbanan slutar gå”, “Elvis är död” och “Det kom poliser” talar titlarna för sig själva. Vad jag huvudsakligen saknar är ruffigare, råare och mer “svart” sång på sina ställen. Intrycket nu är att det vokala är väl snällt och anspråkslöst framfört, i motsats till musiken. Alla låtar engagerar inte heller lika mycket som de redan nämnda, men i det stora hela är det här en riktigt trevlig cd med ett band som säkert kommar att höra talas om sig mer framöver.