(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Playground Music/ K7 Records, betyg: 0]
När A Guy Called Gerald a.k.a Gerald Simpsons nya platta är som mest flummig är den också som bäst. Här finns drum n´ bass och house inslaget i ett stort elektroniskt ljudpaket, fullt med röster, beats och effekter.
En del spår tycks komponerade för dansgolvet och annat enbart för lyssning eller meditation. Plattans första singel “First try” fungerar som ett mellanting.
Då är det mer spännande med inledande “American cars” som skapar bilder i huvudet från märkliga vattenlandskap och storstadshamnar där dimman vilar över hangarfartygen. Eller svepande “To love” som glider över i “Millennium sanhedrin” där Ursula Ruckers reciterande, feminina stämma fungerar som en poetisk vägvisare genom trippen, tills dess att Margaret Thatchers röst avbryter och bemöts med skratt. Ett något oväntat slut som automatiskt för lyssnaren in i “Call for prayer”: ett spår som fortsätter den inre resan och nu befinner vi oss någonstans i Asien eller något arabland där rytmerna gungar av hetta och den ordlösa sången påverkar hjärnan med hypnotisk kraft.
Tyvärr fungerar inte samtliga spår lika cineastiskt och en bit in i plattan känns det lite störande när ljudfilmen bryts av för mer dansgolvsvänligt material. Dåligt eller tråkigt blir det dock aldrig, däremot förlorar skivan i intensitet någonstans mellan “Meaning” och “Tajeen”. Denna intensitet återkommer periodvis, men då har jag redan vaknat ur det drömska ruset.