(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)
[album, Auerbach / Prophecy, betyg: 0]
Det börjar illavarslande med en ensam, medeltida flöjt som försöker sätta stämningen. Det som följer visar att de onda aningarna var berättigade. Hekate gör en bisarr hybrid av medeltida folkmusik, goth och synth. Det låter som en blandning av ett tondövt Cocteau Twins och Das Ich. Hekate skäms vare sig för att använda nyckelharpor och säckpipor eller sjunga om europeiska myter och legender på franska, tyska eller knackig engelska. Gruppens sångerska låter som en blekare version av Theatre of Tragedys Liv Kristine. Den manliga motsvarigheten underhåller med sina misslyckade försök att låta mörk och mystisk. Det hela är roligt till en början men blir snart outhärdligt. Den perverst smaklösa duetten “Barbarossa” frammanar först skratt, sedan extensiell ångest. Härligt fantasilösa klyschor som “I'm getting older in my darkness” eller “In der dunkle nacht” fullkomligen haglar skivan igenom. Man förundras över att det är teoretiskt möjligt att Hekate kan tilltala en annan målgrupp än tyska lajvare som tror att de lever på 1200-talet. Goddess bör undvikas som digerdöden.