Kylie Minogue – Ultimate

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, EMI, betyg: 0]

Nu är det julkappstider igen, och då brukar de skivmånglarnas butiker och försäljningslistor invaderas av samlingsskivor. Årets julhandel utgör inget undantag.

En av de roligare klapparna i Best Of-genre är Kylie Minogues senaste kollektion av nostalgi. Australiensiskan har hållit på sedan slutet av 80-talet och konstant gett ut plattor sedan dess. Även om några haft ganska begränsade framgångar, så finns det ändå en gedigen hög med material att plocka av. Och det har man gjort, vilket resulterat i en dubbelskiva bestående av totalt 33 spår presenterade i kronologisk ordning.

Första skivan är en sammanfattning av Kylies genombrott och tid i PWL-träsket där hon blev ännu ett sött ansikte i mängden som framförde några av de otaliga Stock/Aitken/Waterman-variationerna. Den andra skivan innehåller den intressantare delen av karriären. Förvisso dalade även hennes stjärna under 90-talet på grund av hennes vilja att utvecklas, men musikaliskt är denna period betydligt intressantare än den löpandeband produktion av identiska hits som hon medverkat i tidigare. Men skam den som ger sig, och utan skam (eller särskilt mycket kläder för den delen) och istället utrustad med ett batteri genialiska poplåtar tog hon en sällan skådad revansch i början av 2000-talet. Och det är väl främst till den publik som tillkommit under dessa senaste åren som “Ultimate” vänder sig.

För oss som varit med hela tiden är plattan som gjuten i partysammanhang med allsångsvarning till det mesta på första skivan, och mogenröj på den andra. För den yngre publiken är nog första skivan mer kuriosa, medan den andra kommer att gå varm en lång tid framöver.

Sammanfattningsvis måste jag erkänna att för att vara en samlingsskiva så är “Ultimate” riktigt bra. Och en given julklapp till 30+ generationen.