Weegs – Meat The Weegs

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Hungry Eye Records/ Radion Promotion, betyg: 0]

Omslagsbilden föreställer ett ordentligt stycke utkarvat kött. Bläddrar man upp utviket får man se de fyra bandmedlemmarna sitta med köttslamsor och styckade babydockor i knät. Musiken är lika perverterat arty och svårdefinierbar som konvolutet.
Weegs kommer från thrashhårdrockens Bay Area men musiken har absolut inget med hårdrock att göra. I mitt tycke påminner de snarare om No Wave-scenen i New York under slutet av 70- och första hälften av 80-talet. Samt inte minst om galenskaparna i Ohio-bandet Pere Ubu. Det handlar således om rätt skum, småkaotisk och allt annat än vacker musik. Dave och Greg Weeg (samtliga i gruppen kallar sig – föga originellt längre – för Weeg i efternamn) sjunger för jävla illa, precis som Pere Ubu´s David Thomas och det är meningen att det ska vara så. De märkliga, många gånger disharmoniska låtarna är spretiga, studsiga, emellanåt svårtillgängliga och periodvis riktigt intressanta, om man är inne på den här genren. Det bör dock påpekas att väldigt få människor är det. Weegs lär inte spelas på kommersiell radio, de lär aldrig toppa någon hitlista och de kommer aldrig att nå en större publik än den på underground/kult-nivå. Det motsäger dock inte det faktum att spår som “Pink elephant walk”, “Slivery” och mörka “Suicide” är riktigt charmiga. En platta för rockextremister.