Corageous – Inertia

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jens Leinonen)

[album, Mausoleum records, Music Avenue, betyg: 0]

Att den här kvintetten av knackwurstar döpt sin skiva till “tröghet” tyder antingen på hälsosam självironi eller komplett idioti. Jag satsar pengarna på det senare. Detta är en vämjelig soppa gjord på Dream theater-progg, amerika-hårdrock, power-metal och gbg-thrash. Alla ingredienser med utgånget bäst-före datum. Låtstrukturerna är så osmidigt forcerade och mainstreamflirtarna så uppenbart genomtänkta att öronen viker sig. Reverbdränkta refränger och glassiga gitarrsolon plågar vartenda stycke. Skivbolaget har stått för konvolutets formgivning och det är aldrig en bra idé. Absolut förfärligt. Lyriken lämnar inget utrymme mellan raderna den heller. Mellanstadie engelska som urvattnat hojtar om existentiell ångest och Orwellska framtidsscenarion. Dessutom uttalas vartenda “can´t” som “kant” hela skivan igenom.

Aaaaah, giv mig styrka!

Rent ljudmässigt låter det polerat och pseudo-hårt på ett sätt som gör mig bekvämt illamående. Faktum är att “Inertia” luktar noll koll pingisboll på alla fronter. Visst är det paradoxalt att ett land som verkar älska allt vad metal heter har så grava besvär med att frambringa orkestrar som håller måttet. Förträffliga tyska hårdrocksakter går att räkna på en hand och Corageous hör inte hemma bland dem. Makalöst distanslös, förutsägbar, metal som inte ens den mest toleranta tysk borde kunna svälja.