Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)
[konsert, , betyg: 0]
Trots att klockan har passerat midnatt och det är torsdagskväll så är det smockfullt på Berns. Så till sist dyker Ed Harcourt upp, ensam med sitt piano. Men strax kommer instrumenten till ett efter ett, och plötsligt har han en mindre poporkester till hjälp. Jag gillade Ed Harcourts första fullängdare, Here Be Monsters, när den kom för lite mer än tre år sedan. Men redan vid andra skivan kändes det som att han bara levererade “more of the same” och årets album Strangers passerade mig omärkt förbi.
Kanske är det därför jag inte riktigt kan uppskatta Harcourts konsert. För att jag inte fastnat för, och i all ärlighet inte har någon koll på de låtar han gjort efter 2001. För han är ju trots allt härlige Ed, som skojar med publiken och växlar obekymrat mellan piano och gitarr. Det är möjligt att jag bara var trött och inte orkade ryckas med, komma i rätt stämning. För en sak är säker, det var länge sedan jag var på en konsert där publiken applåderade och jublade så ohämmat.
Foto: Mauro Rongione
