(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, EMI/ Virgin, betyg: 0]
Type O´Negative, Sisters Of Mercy och The Mission är de första jag tänker på när jag hör Devils med The 69 Eyes. Mörk, melodisk kvalitet, med andra ord. När jag läser om Devils visar det sig att det är Johnny Lee Michaels och Hiili Hiilesmaa som rattat plattan. Hiili som också proddat HIM, Moonspell och Sentenced. Alla bitar faller på plats.
I Sverige har The 69 Eyes inte gjort mycket väsen av sig hittills, trots att de givit ut ett gäng skivor, spelat på Arvikafestivalen 2002 och säljer guld i hemlandet Finland. I och med Devils blir det säkert andra bullar. Det här är nämligen riktigt jävla bra gothrock med många starka låtar som verkligen sätter sig i medvetandet. Allra bäst är dramatiska “Sister of charity” där bandet har hittat en extremt stark melodi med suveräna körer, stråkar och medeltidskänsla. Mer vampyrrock än så kan det knappast bli. En annan och lika fantastisk låt är “August moon” som sätter sig likt ett frimärke i medvetandet. Men det finns gott om minnesvärda spår här. Singeln “Lost boys” med titeln tagen från skräckfilmen med samma namn är en mörk, melodisk uptempolåt som är svår att värja sig emot och “Christina Death” har efter några lyssningar vuxit till ännu ett favoritspår. Faktum är att flertalet av låtarna på Devils är riktigt bra, med bara ett par undantag som inte riktigt håller samma höga standard. En höjdarplatta.