Rammstein – Pyromanirock på Globen

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

Rammstein gav allt, såväl visuellt som musikaliskt och det är en upplevelse man kan leva länge på. Konsertutsände: Robert Ryttman, konsertfoto: Mauro Rongione.

Inte sedan Marilyn Manson var här senast, har vi sett en så påkostad, underhållande och intensiv show. Rammstein gav allt, såväl visuellt som musikaliskt och det är en upplevelse man kan leva länge på.

Rammsteins scenbygge på Globen imponerade verkligen. Det såg ut som om bandet spelade i en stor grotta i någon James Bond-film. Ni vet, de där hypertekniska ställena som skurken håller till i och som agent 007 alltid lyckas spränga i slutet av filmerna. Rammsteins scenbygge sprängdes inte. Däremot förekom det lika mycket eld i showen som en höghusbrand kunnat frambringa och låtvalet för kvällen var utsökt.
Tyskarna framförde givetvis hitsen från senaste plattan Reise, Reise liksom material från de övriga skivorna. Något överraskande avslutades alltihop med “Ohne dich” och deras version av Depeche Mode´s “Stripped”. Innan dessa hade de redan spelat tre extranummer i form av “Rammstein”, “Sonne” och “Ich will”.
Mycket roligt hände under låtarna. I “Mein teil” stekte Till Lindemann keyboardisten i en stor gryta med sin eldkastare, samtidigt som han iförd kockkläder vässade slaktarkniven och fick textens bizarra kannibalhistoria att framstå som riktigt humoristisk. I “Amerika” regnade det konfetti över publiken och dessförinnan hade medlemmarna slungat eld via ansiktsmasker, skjutit flammor med överarmarna, Till Lindemann sköt med en brinnande pilbåge och basisten åkte ut på gummibåt över publikens uppsträckta händer. Inte för en minut blev man uttråkad eller trött.
Det exploderade och sköts eldflammor överallt ifrån, samtidigt som “grottan” bakom gruppen ändrade färg och Rammstein levererade tunga höjdpunkter som “Links 2-3-4”, “Keine lust”, “Rein raus”, samt starka versioner av “Morgenstern”, “Sehnsucht” och “Los”.
En i sanning oförglömlig kväll med ett band som gav den fullsatta arenan vad den hoppats på och mycket mer därtill.
Konsertfoto av Mauro Rongione