(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jens Leinonen)
[album, Regain records, betyg: 0]
Känner mig som en fjättrad byracka och det är Marduk som håller i kättingen. Från början till slut existerar ingenting annat än den dödsdömda värld som albumet “Plague angel” trycker ner i halsen på mig. Redan i inledande “the hangman of Prague” börjar jag kippa efter andan och misshandeln fortgår så absolut och total igenom varje spår att jag tillsist inte vet om jag andas överhuvudtaget. Fantastiska “Throne of rats” rycker upp allt vad värderingar och moral heter med rötterna och vrider nacken av allt du någonsin trott var av godo och hopp. Intensiteten är obarmhärtig rakt igenom, mycket tack vare den dynamik som bl.a byggs upp av temposkiftande “Seven angels, seven trumpets” och “Perish in flames”.
Det här är inte bara en skiva. Det här är överdjävulskt ursinne konkretiserat och du ska tacka fan för att du ges möjligheten att ta del av det.