(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Crying Bob Records, betyg: 0]
Anslaget på gitarren i början av “Waking up” känns fräscht när skäggiga trion Moody Alan öppnar Every Sense Of You. Sen kommer versen, refrängen och jag har hört det här hundratals gånger förr. Nästa låt heter “Stumble”, startar med tilltalande blås, men faller därefter pladask av samma anledning som hos första låten. “Break” låter trist från början. Rakt, platt och intetsägande. Det raka, onyanserade fortsätter i “Something new” och sedan avslutas cd´n med nostalgirealistiska gitarrballaden “Way back when”.
Every Sense Of You är egentligen ingen dålig skiva och jag betvivlar inte bandets uppriktighet. Dessutom gör killarna bra ifrån sig musikaliskt och sången är utmärkt, rent tekniskt. Produktionen är snygg och detaljer i arren gör att det händer smågrejer då och då. Det är bara det att så väldigt många gör musik i den här stilen att det krävs mer än ett gott hantverk för att stå ut ifrån mängden. Det krävs någon sorts nytt grepp rent musikaliskt, överjävligt bra låtar eller enorm personlighet. Åtminstone för att jag ska gå igång på det. Och Moody Alan har inte vad som krävs. Every Sense Of You känns bara förortstrist. Den varken skapar eller tillfredsställer något behov hos mig. Således förblir det här en platta jag kan leva utan och några minuter efter att den slutat har jag glömt vad jag har hört. Tyvärr.