(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Mitek/Border, betyg: 0]
Volume är Johan Skugges andra fullängdare under eget namn. Musiken är repetetiv, synthetisk och bygger på disco- och funkrytmer. Lyssnar man noga så händer det småsaker hela tiden men jag har svårt att se Volume som annat än soft bakgrundsmusik i exklusiva miljöer där man vill ha rytm och ljud, men slippa att verkligen lyssna. Volume blir någon sorts klubbmusik för dansande människor som inte vill eller vågar leva ut, som inte klarar av att älska, svettas och skratta. Nu är skivan säkerligen inte alls menad att ge den beskrivda upplevelsen. Det är möjligt att folk svettas, skrattar och älskar för fullt till Volume, då en DJ någonstans på någon ekivok klubb i Paris eller Berlin drar upp volymen så att väggarna skakar, men själv skulle jag inte känna mig hemma på det stället. Skugges musik är så laidback, så modern och synthigt flashig att den inte förmedlar några känslor till mig över huvud taget och jag kommer på mig själv, gång på gång under lyssningarna, med att sitta och fundera över vilka som köper och gillar det här. Visst finns det ett visst sväng och en sorts funkig stabilitet som när man lyssnat in sig, får en att hålla takten med tårna, men vill jag ha dansextas så lyssnar jag hellre på James Brown eller George Clintons kokande, funkiga, heta glädjeorgier än den här tillbakalutade maskinparken. Hantverket kan dock inte kritiseras.