(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Riverman Music Ltd, betyg: 0]
Det här fyramannabandet är från York i norra England. Owen Richards och Stuart Jones sjunger, lirar gitarrer, samt lite piano och synthar, men de sistnämnda hörs knappt. Richards och Jones har dessutom skrivit albumets samtliga låtar. Thom Craigen fyller upp på bas och Mathew Lunn håller takten på trummorna. Musiken låter som en hybrid mellan alternativpop och grungeig rock med punkkänsla. Inte särskilt originell sådan heller, utan snarare av den sort vars skivor man relativt snabbt hittar i skivbörsarnas reabackar. Det här innebär inte att plattan är dålig egentligen, men jag har svårt att få den att fästa, trots åtskilliga lyssningar. Koncentrationen sviker och den ångestladdade, gnälliga sången som förekommer alltför ofta, gör mig bara uttråkad och irriterad. En lättglömd anrättning helt enkelt.
Gitarrerna vevar oftast hellre ackord än att söka efter coola riff och helheten känns spretig, ojämn och tyvärr: ointressant. Man har hört alltför många band tidigare som låter ungefär som Colour Of Fire och som dessutom varit bättre.
Starkaste låten på Pearl Necklace är “9 volter” där bandet lyckas få ihop sina idéer på ett utmärkt vis. Om det är någonting de bör göra till uppföljaren så är det att försöka fortsätta på det spåret. Även “A pearl necklace for her majesty” höjer sig över mängden. Mycket mer finns inte att tillägga.