Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)
[spel, Tecmo / Ubisoft, betyg: 0]
Asiatisk, och i synnerhet japansk, skräck är ett populärkulturellt fenomen som blivit alltmer folkligt de senaste åren i vår del av västvärlden. The Ring, den minst sagt halvdana Hollywood-remaken av den japanska kultskräckisen Ringu, var en stor biosuccé. Snart stundar även premiärer av amerikanska versioner av Dark Water och Ju-on: The Grudge. Men likväl börjar asiatiska original att gå hem hos den västerländska publiken. Skandalregissören Takashi Miikes senaste film One Missed Call visas nu på svenska biografer, Ringu-regissören Hideo Nakatas kommande filmer får mycket uppmärksamhet och den kontroversiella Battle Royale klassas redan av många som en klassiker.
Även i Tv-spelsbranschen har den asiatiska skräcktrenden märkts av. Silent Hill, Resident Evil och Project Zero är alla framgångsrika titlar inom survival horror-genren. Nu har den sistnämnda fått en uppföljare, med undertiteln Crimson Butterfly. Project Zero 2 är, precis som föregångaren, enormt stämningsfullt, snyggt och fängslande.
Tvillingsystrarna Mayu och Mio tappar bort varandra i en stor, uråldrig och övergiven by där det alltid är natt. Att den är övergiven stämmer visserligen inte helt, då ett större antal spöken hemsöker byn. Vissa är vänliga och skulle inte göra fluga förnär, andra är fientliga och gör allt de kan för att förgöra en. Spelaren styr Mio genom byn i hopp om att ta sig levande därifrån. Som enda vapen har Mio en kamera, som fångar spökenas förlorade själar. Det låter fånigt, men den ytterst begränsade arsenalen bidrar till en känsla av utsatthet som spär på skräckeffekten. Det kommer snart fram att byn en gång i tiden var en plats för riter och urspårade ceremonier, något som lett till att den är hemsökt. Mio fortsätter sitt sökande efter Mayo i samma takt som historien bakom byns öde kommer fram.
Japaner har bra koll på vad som skrämmer när det kommer till det övernaturliga. Likbleka, jamande småbarn och vaggande tjejer med håret framför ansiktet har blivit ett återkommande inslag i mången österländsk skräckfiktion, men det är likväl fortfarande förbannat effektivt. Samma sak gäller för Project Zero 2. Spökena påminner till stor del om ovan nämnda filmmonster, men lyckas ändå med sitt syfte; att fängsla och skrämma spelaren.
Silent Hill 2 är till dags dato det bästa skräckspelet som gjorts, men Project Zero 2 kommer inte långt efter.
